Ett långsamt farväl

Det här året som har gått, vilket år…!! För mig, som för så många andra var 2018 verkligen ett år av förändring, i stort och smått, ett år av utrensning, och för mig ett år då jag mer än någonsin medvetet sökte mitt sanna jag.

Jag har separerat, min sambo och jag har flyttat ifrån varandra, och det var nog det svåraste jag har gjort. Jag är så otroligt tacksam för vad vi har fått uppleva tillsammans, jag är så tacksam för den här resan och jag önskar att vi hade kunnat fortsätta vandra bredvid varandra längs livets väg. Men mitt hjärta ville något annat, jag ville gå en annan väg, min livsväg svängde och jag mötte en annan man. Jag har rannsakat mig själv så många gånger, vänt ut och in på mitt inre, försökt att reda ut alla tankar och känslor, försökt att förstå. Men hjärtat vill vad hjärtat vill, och jag väljer att lyssna på ljudet från mitt hjärta. Förklaringarna och omständigheterna är många, och hur jag än vänder och vrider och försöker hitta svaren, så är det alldeles för komplext för att kunna sammanfatta. Det är alldeles för tidigt för att kunna ge några svar, och just nu gör det bara ont. Krossade drömmar, sårade känslor, och stor stor förändring!

Tidigare i mitt liv, för många år sen nu, lämnade jag en annan man, en man som utsatte mig för våld, våld i alla former. Då var det en flykt och inte en separation. Och jag kommer ihåg hur annorlunda jag kände mig, hur ensam jag kände mig. Jag hittade inget stöd i alla böcker om skilsmässor, det stämde inte alls på mig och mina känslor som jag gick igenom. Inte heller kunde jag få någon hjälp eller stöd i hur allt samarbete omkring barnen skulle bli, det blev nämligen inget samarbete. Så jag fick upptäcka att alla böcker om vårdnad och familjerätt, det gällde inte mig. När du lämnar en relation med våld då är det helt andra spelregler.

Men under åren som jag har fått läka, det svåraste att läka är det psykiska våldet och det har tagit lång tid. Men har jag fått uppleva en sund relation, en relation att läka i, trygghet och kärlek, och jag har hittat mig själv igen. Men så uppleva hur fruktansvärt svårt och jobbigt det är att lämna nån där det INTE är en flykt, utan ett val om att jag vill något annat i mitt liv. Så den här gången är det annorlunda, nu kanske jag faktiskt kan få lite tröst och stöd av att läsa de där skilsmässoböckerna som jag en gång köpte, för det här är verkligen också svårt, bara på ett helt annat sätt.

Trots allt som känns sorgligt, brustna drömmar och förhoppningar, så har jag också fått uppleva så mycket bra och fantastiskt det här året. Jag känner mig ännu mera sann och mer självständig nu. Känslan av att vara fri, handlar för mig om att jag kan lyssna ännu mer till min innersta röst och våga gå efter den också.

img_4660Jag har skrivit en sång och försökt beskriva den här känslan av att vara fri att få vara den jag egentligen är, och det är en riktigt glad låt med mycket rytmer att dansa till. Och under det här året har jag spelat den på högsta volym och dansat runt där hemma med mina barn. Låten heter ”Fri till slut” och kommer släppas här under våren 🙂

Ja det har hänt så mycket, och det här är bara en bråkdel, det finns så mycket mer att skriva om, men jag ville börja ta hål på bubblan, låta lite av mitt inre sippra ut här på bloggen, och förhoppningsvis hjälper det nån där ute att spegla sig i mina tankar. Det här är mitt försök på att leva ännu mera sant och våga vara sårbar.

Lyssna gärna på min musik och följ mig gärna på min resa. Snart kommer ny musik!

Rum för själen

Sofi Ek på Spotify