Levnadskonstnär

Nu är sommaren här och det är semester. Det är nu vi verkligen har möjlighet för att lyssna till vår inre röst och lusten kan få leda oss ännu mer. Jag fick äntligen möjlighet att åka till mitt älskade Gotland och har haft underbara dagar där min själ har fått fylla på med inspiration. Jag fick fyllt mina dagar med dans på stranden, soluppgångar och solnedgångar, dyka i vågorna i havet och leka med barnen, samla stenar, plocka blommor. Det är så underbart att få följa spontana ideer, varje dag kan bli som ett litet äventyr, få känna efter utan någon tid att passa och utan någon fast plan, bara se vart vägarna leder.

IMG_1555

Men det är inte enbart glädje och dansande lätt att börja fylla på själens behov för lust och glädje. Det kan ju nästan skapa en känsla av prestation och stress över hur glada och spontana vi ska vara. När jag äntligen får mer tid och plats till att öppna upp för mina kreativa ideer så känns det som att det kommer en flodvåg av saker jag vill göra, ställen jag vill se, människor som jag vill träffa. Som att slussen har öppnats och jag översköljs av hur många ideer som helst, och gärna på en och samma gång. Vilket bara resulterar i en övermäktig känsla. Där står jag handfallen mitt på golvet och runt omkring mig virvlar alla saker och jag vet inte vart jag ska börja och tillslut ger jag bara upp, sitter paralyserad och vet inte vart jag ska börja, vad ska jag välja först.

Julia Cameron beskriver den här reaktionen så bra, att det är vår inre konstnär, som reagerar lite som ett skilsmässobarn, den delen av oss är ledsen och sorgsen och vill berätta om hur försummad den har varit. Det kan också beskrivas som våra inre självsabotörer, en självdestruktiv kraft som spänner ben för oss när vi bryter gamla mönster. Som ett litet barn som sätter sig på tvären när vi äntligen vill iväg och förverkliga våra drömmar eller följa våra små infall av att göra något vi längtat efter. 

Jag tror att det här är ganska vanligt, när vi äntligen börjar lyssna på vår inre röst så förväntar vi att vi ska bli glada och studsa fram med lätthet, men istället kommer det kanske en känsla av sorg krypandes, eller kanske en känsla av ensamhet och irritation som vi inte vet var den kommer ifrån. Till slut slutar vi att ens försöka följa hjärtats lust, vi blir ju ändå bara ledsna. Den inre konstnären kanske trilskas redan innan vi kommer iväg till det roliga och som jag har gjort många gånger tidigare, bara ger upp innan jag ens kommit iväg.

Det är ganska vanligt att vi reagerar med att hantera den här förvirrande känslan med att ta ut den på andra, det finns alltid nått att börja bråka om när sorgen smyger sig på, eller varför inte klaga över hur dåligt det var arrangerat, eller vädret, bästa utvägen! 😉 där kan vi verkligen sucka och gnälla och ta ut vår besvikelse för den uteblivna lyckokänslan nu när vi äntligen kom iväg på vår efterlängtade utflykt. Vi gör det för att slippa den där jobbiga känslan, skapar ett sätt att undvika vad det egentligen handlar om.

Istället för att avreagera på andra eller klaga och kritisera den stackars kocken eller servitrisen, eller gnälla på vår partner, så kan vi lära att omfamna vår egen sårade besvikelse och känslan av försummelse under årets stressiga vardagsveckor då lusten blev knuffad till sidan och instängd bakom lås och bom. Den här lilla konstnären inom oss är sårbar och ombytlig, och vill så gärna berätta om hur mycket den har blivit försummad, gråta ut över alla gånger vi inte lyssnade, bara stängde och glömde bort vår egen lust och skaparkraft.

Med åren har jag lärt känna den här reaktionen och jag kan nu ta min lilla konstnär i handen och följa mina lustfyllda ideer även om känslor av försummelse och besvikelse pressar på. Ibland behöver jag släppa ut tårarna en stund innan jag kan gå, ibland behöver jag bara vara medveten om det. För varje år som går blir jag bättre på att hålla den här dörren öppen istället, och kommer närmare och närmare ett liv som jag INTE vill ha semester ifrån. Jag skapar ett liv där min lust får vara med och dörren till livet får stå öppen året runt.

Ta din inre konstnär i handen och gå ut och upplev livet, smaka på det roliga, känn det vackra och se det som berör din själ och låt dig värmas upp av solens strålar.

Kreativa andetag// Sofi Ek

Lyssna på min musik här

Hemsida

Instagram

Facebook