Här kommer den nya tiden

Vi är alla skapare av vår egen verklighet, men som många människor har vi trott och levt efter en verklighet som är grundad på ett mer fysiskt betingat sätt att se livet på. Vi har räknat med och grundat hela vårt liv och vår verklighet på handling, att anstränga sig. Vi har trott på att vi måste offra oss, och att verkligen försöka, kämpa, sträcka oss lite till. Och vi har trott på konkurrens, att tävla med varandra, och att jämföra oss med andra.

Det här sättet att leva, har fört oss en bit på väg, vi har kommit långt på många sätt genom att leva så här, och de flesta som tittar på oss, tycker att vi har klarat oss bra, och vi har utvecklat ett förhållningssätt att känna oss stolta över oss själva när vi har kämpat så hårt.

Men när allt det är sagt, så drömmer vi fortfarande långt bortom vår nuvarande förmåga att uppnå våra drömmar, och det skapar en obalans inom oss, för vi vill ha mer än vad vi tillåter oss att ta emot.

IMG_5345

Jag har bestämt mig för att jag kommer vara snällare mot mig själv, och jag har bestämt mig för att jag ska ha mera roligt. Jag har bestämt mig för att jag ska tänka gladare tankar och jag har bestämt att jag ska titta efter saker omkring mig som är härliga och fyllda med energi för mig, saker som gör att jag kan må bra, och jag kommer koncentrera mig 100% på det, så mycket jag bara kan på de här sakerna.

Jag har bestämt mig för att lämna verklighet och realism någon annanstans, för det har bara stressat upp mig, och jag har bestämt mig för att så länge jag bara kan, så ska jag vara “den som drömmer för att må bra”, istället för att vara realisten som lever i verkligheten för att få förklaringar, uppmärksamhet, eller rättfärdigande.

Det finns en otrolig kraft i det här, och jag har bestämt mig för att försöka, jag har bestämt mig för att jag vill acceptera att hittills har livet fått mig att önska och fråga efter mycket, och jag har bestämt mig för att just nu börja tillåta mig ta emot mer.

Jag vet inte om det kommer leda till någonting alls, men jag tror på att jag kommer må bra i stunden och under tiden jag gör det här, och för mig är det allt jag önskar och det är nog för mig just nu,

Jag har beslutat mig för att sluta kämpa, för att få något att hända, jag har bestämt mig för att acceptera att jag är välsignad och värdig.

Jag har bestämt mig för att acceptera att jag står på en plats där bra saker strömmar emot mig, och jag har insett att trots att jag har kämpat så mycket, så har jag inte tillåtit mig ta emot tillräckligt, så jag har bestämt mig för att gå till väga på ett helt annat sätt.

Jag har bestämt mig för att ta den där lätta vägen, jag har bestämt mig för att sluta oroa mig, sluta älta, och sluta kämpa så mycket, och jag har bestämt mig för att bara ge mig allt det roliga, med lätthet, med skratt och med ett lätt hjärta så mycket jag bara kan klara.

Det är min plan för 2020!

Kreativa andetag// Sofi Ek

Lyssna på min musik här

Hemsida

Instagram

Facebook

Musik musik musik

Ibland undrar jag vad jag håller på med, är jag på rätt väg, är det egentligen så viktigt med sång och musik? Kanske skulle jag hålla på med något annat? Gör jag verkligen nytta i världen, bidrar jag med något när jag delar min musik och när jag hjälper andra att dela sin?

Men ja det är en retorisk fråga och bara mina inre sabotörer som ställer den frågan, för jag VET! Jag vet hur otroligt viktig musiken är i människors liv och jag vet hur otroligt viktig musiken är mitt eget liv.

Idag har Marie Fredriksson gått bort och jag vandrade igenom mitt liv och hennes musik och inser att hon har funnits där genom mitt liv, som en livboj, jag har gråtit till Maries röst, jag har tröstats i hennes sång, jag har längtat, jag har dansat och skrattat. Jag har definierat mina drömmar med hjälp av vad hon sjöng om, jag har fått insikter, lärt mig saker om livet, lyssnat på texterna, vänt och vridit, skapat mig mina egna värdegrunder genom texterna. Och rösten, wow, hennes röst har förlöst min själ, gett mitt hjärta vingar, mina inspärrade tårar fick äntligen flyta fritt nerför kinderna, tack vare hennes otroliga röst. Jag är så enormt tacksam att Marie valde att dela sin röst och sin sång med världen och jag kommer aldrig glömma vad hennes musik har gjort för mig.

Och just för att hon sjöng så äkta, rakt från hjärtat, vågade använda alla färger av regnbågen, så har hon också inspirerat mig till att välja den väg jag gjorde. Jag valde att utbilda mig inom Komplett sångteknik, på Complete Vocal Institute i Köpenhamn, tilläts alla färger av rösten, alla känslouttryck, , alla genres, fick bli accepterade OCH respekterade.

Så idag är jag inte alls i tvivel om jag har valt rätt väg, idag är min sabotörer inom mig väldigt tysta, tror t om att de klappar i händerna 😉 Idag känner jag en stolthet över att jag har valt att dela min sång med världen och att jag hjälper andra sångfåglar att sjunga ut från sitt hjärta.

Vila i frid Marie, du är saknad och jag vet att du fortsätter att sjunga i änglakören. Tack!

Kreativa andetag// Sofi Ek

Lyssna på min musik här

Hemsida

Instagram

Facebook

 

 

Levnadskonstnär

Nu är sommaren här och det är semester. Det är nu vi verkligen har möjlighet för att lyssna till vår inre röst och lusten kan få leda oss ännu mer. Jag fick äntligen möjlighet att åka till mitt älskade Gotland och har haft underbara dagar där min själ har fått fylla på med inspiration. Jag fick fyllt mina dagar med dans på stranden, soluppgångar och solnedgångar, dyka i vågorna i havet och leka med barnen, samla stenar, plocka blommor. Det är så underbart att få följa spontana ideer, varje dag kan bli som ett litet äventyr, få känna efter utan någon tid att passa och utan någon fast plan, bara se vart vägarna leder.

IMG_1555

Men det är inte enbart glädje och dansande lätt att börja fylla på själens behov för lust och glädje. Det kan ju nästan skapa en känsla av prestation och stress över hur glada och spontana vi ska vara. När jag äntligen får mer tid och plats till att öppna upp för mina kreativa ideer så känns det som att det kommer en flodvåg av saker jag vill göra, ställen jag vill se, människor som jag vill träffa. Som att slussen har öppnats och jag översköljs av hur många ideer som helst, och gärna på en och samma gång. Vilket bara resulterar i en övermäktig känsla. Där står jag handfallen mitt på golvet och runt omkring mig virvlar alla saker och jag vet inte vart jag ska börja och tillslut ger jag bara upp, sitter paralyserad och vet inte vart jag ska börja, vad ska jag välja först.

Julia Cameron beskriver den här reaktionen så bra, att det är vår inre konstnär, som reagerar lite som ett skilsmässobarn, den delen av oss är ledsen och sorgsen och vill berätta om hur försummad den har varit. Det kan också beskrivas som våra inre självsabotörer, en självdestruktiv kraft som spänner ben för oss när vi bryter gamla mönster. Som ett litet barn som sätter sig på tvären när vi äntligen vill iväg och förverkliga våra drömmar eller följa våra små infall av att göra något vi längtat efter. 

Jag tror att det här är ganska vanligt, när vi äntligen börjar lyssna på vår inre röst så förväntar vi att vi ska bli glada och studsa fram med lätthet, men istället kommer det kanske en känsla av sorg krypandes, eller kanske en känsla av ensamhet och irritation som vi inte vet var den kommer ifrån. Till slut slutar vi att ens försöka följa hjärtats lust, vi blir ju ändå bara ledsna. Den inre konstnären kanske trilskas redan innan vi kommer iväg till det roliga och som jag har gjort många gånger tidigare, bara ger upp innan jag ens kommit iväg.

Det är ganska vanligt att vi reagerar med att hantera den här förvirrande känslan med att ta ut den på andra, det finns alltid nått att börja bråka om när sorgen smyger sig på, eller varför inte klaga över hur dåligt det var arrangerat, eller vädret, bästa utvägen! 😉 där kan vi verkligen sucka och gnälla och ta ut vår besvikelse för den uteblivna lyckokänslan nu när vi äntligen kom iväg på vår efterlängtade utflykt. Vi gör det för att slippa den där jobbiga känslan, skapar ett sätt att undvika vad det egentligen handlar om.

Istället för att avreagera på andra eller klaga och kritisera den stackars kocken eller servitrisen, eller gnälla på vår partner, så kan vi lära att omfamna vår egen sårade besvikelse och känslan av försummelse under årets stressiga vardagsveckor då lusten blev knuffad till sidan och instängd bakom lås och bom. Den här lilla konstnären inom oss är sårbar och ombytlig, och vill så gärna berätta om hur mycket den har blivit försummad, gråta ut över alla gånger vi inte lyssnade, bara stängde och glömde bort vår egen lust och skaparkraft.

Med åren har jag lärt känna den här reaktionen och jag kan nu ta min lilla konstnär i handen och följa mina lustfyllda ideer även om känslor av försummelse och besvikelse pressar på. Ibland behöver jag släppa ut tårarna en stund innan jag kan gå, ibland behöver jag bara vara medveten om det. För varje år som går blir jag bättre på att hålla den här dörren öppen istället, och kommer närmare och närmare ett liv som jag INTE vill ha semester ifrån. Jag skapar ett liv där min lust får vara med och dörren till livet får stå öppen året runt.

Ta din inre konstnär i handen och gå ut och upplev livet, smaka på det roliga, känn det vackra och se det som berör din själ och låt dig värmas upp av solens strålar.

Kreativa andetag// Sofi Ek

Lyssna på min musik här

Hemsida

Instagram

Facebook

 

Prova ändå, viskade hjärtat

Jag får ofta fråga hur jag klarar av allt, hur jag hinner med allt, hur jag orkar allt?

Jag har tre barn små barn och en av dem har en kronisk sjukdom som kräver konstant vård, samtidigt har jag gått igenom tre vårdnadstvister, levt under hot, och har en exman som ville knäcka mig, både ekonomiskt och psykiskt och använder alla tillfällen till att skapa konflikt. De använder barnen som slagträ för att försöka få makt och kontroll över mig. De vet att barnen är min allra ömmaste punkt, och använder den kanalen för att straffa mig. Straffa mig för vad? Ja för att jag lämnade dem, att jag inte ville fortsätta vara deras energikanal, att jag tog med mig mitt ljus, min glädje och kärlek som jag spred omkring mig och så lämnade jag dem. Det finns tyvärr en del människor som vill leva på andra, som vill ta energin, som vampyrer….

Men det vill jag inte skriva mer om just nu, jag får ta det en annan gång. För vi har ju alla våra olika livshistoria, och många av oss har gått igenom någon slags kris eller gått vilse på vägen. Vi är många som vill hitta vår livsväg och livsuppgift. Och det är det jag vill skriva om, om hur vi hittar vår inre röst, hittar en balans i livet och jag vill dela med er hur jag har gjort för att orka, hur jag har hittat energin. För TROTS allt med våldsmän, småbarn, sjukdom, har jag tagit små steg mot ett självförverkligande, jag har vägrat ge upp, jag har sökt en väg fram mot ett liv i kärlek och gått mot ”ljuset” som jag kallar det. Under samma period som jag bröt mig ur en våldsrelation, och gick igenom de svåraste åren med rättegångar, så är det också under samma period som jag började förverkliga mina drömmar. Idag är jag lyckligare, starkare, och lugnare än någonsin, och jag lever min dröm. Jag är verkligen ingen super-woman eller har mer energi än någon annan, men jag tror jag har hittat små metoder att steg för steg hitta vägen fram. Kanske har utmaningarna på ett sätt ”tvingat” mig att hitta en metod att gå mot mina drömmar och det har inte funnits några ursäkter eller möjligheter att skjuta upp livet till en annan dag. Ville jag leva så var det nu eller aldrig!

Den största nyckeln av alla är att lyssna till sin innersta röst, till din intuition. Det har vi hört många gånger. Följ din inre röst… lyssna på ditt hjärta… följ din magkänsla…

Men vad gör man om man inte vet vad hjärtat säger, om man inte har kontakt med sin magkänsla, inte kan höra den där inre lilla rösten. Jag har stått där många gånger och inte hört nånting, varit helt rådvill, helt förvirrad och inte haft nån magkänsla och jag möter många som inte vet vad de vill, vad som är nästa steg, eller vad som är lösningen.

Intuition är nämligen inte bara den där starka magkänslan där hela ditt väsen vet vad som är rätt, intuition är också den lilla viskande rösten, och för mig är just det här nyckeln till ett helt liv och samtidigt den största utmaningen.

Den där högröstade rösten, som nästan skriker av desperation om ett behov, den är ju inte svår att höra, den dyker upp när det redan har gått väldigt långt och vi har gått vilse, lämnat vår livsväg och då är det väldigt långt tillbaka. Om vi ska hitta en balans i livet och kunna stanna kvar på vår egen lilla snirkliga livsväg behöver vi lyssna till den lilla rösten som uttrycker sig mer som små viskningar och det är här utmaningen kommer.

Det första steget är ju att ens höra de där små viskningarna, och ofta ligger de begravda bland alla andras behov, deadlines och prioriteringar.

Ett sätt som jag har använt i många år är att skriva ”morgonsidor”. Tre sidor varje morgon, helst när du är nyvaken och så nära drömmarna och din själ som möjligt. Men det går bra att göra det när som helst och i långa perioder med småbarn jag har fått vara glad om jag överhuvudtaget fick till en liten stund under dagen. Oavsett så är det här den absolut bästa metod jag har provat i hela mitt liv, och den här metoden har följt mig igenom skilsmässor, vårdnadstvister, nya relationer och allra främst förverkligande av mina drömmar.

IMG_1243

Det tar bara 30 minuter, du skriver oavbrutet, allt som dyker upp, och låter pennan bara fortsätta skriva, stort och smått, utan censur. Morgonsidorna blir en plats där du kan slänga ur dig allt skräp, all oro, och genom ord för ord komma djupare och djupare in till din inre röst. Morgonsidorna visar väg fram till din inre lärare som är fantastiskt klok. Den här lilla rösten är faktiskt den klokaste av alla röster inom dig.

Så steg ett är att höra den lilla viskande rösten och steg två är sen att faktiskt lyssna till den och ge den rätt. För den här rösten har rätt, hur galet det än låter från början. Prova att börja följa den, som en detektiv. Ge dig lov att låta den där rösten bli hörd och se vad som händer. För mig är morgonsidorna ibland en jämn plåga, jag skriver och skriver, och det är bara skit som kommer fram, och då tillåter jag allt komma ut, all oro, alla problem, alla saker jag ska ordna, komma ihåg. Sen börjar jag fråga sidorna om hjälp, och ibland kommer inga svar, men oftast dyker det ändå upp en liten strimma ljus,… för jag brukar fråga om det finns nånting jag kan göra, nått litet i alla fall, trots att allt känns omöjligt just nu, och oftast, längst ner på sidan, kanske precis innan jag är klar, så kommer det ändå en liten liten sak jag kan göra. Den kanske verkar obetydlig, ytlig t om, och har ju ingenting med de stora problemen att göra och det är det här som är så fantastiskt, att livets små mirakler rör sig på helt andra våglängder. Det är den kreativa själens lilla röst som ger oss glöd och kraft att klara livets andra utmaningar.

Kreativa Andetag // Sofi

img_1217.jpg

Du hittar till min hemsida http://www.sofiek.com  HÄR

Du kan lyssna på min musik på spotify HÄR

INSTAGRAM

FACEBOOK

 

 

 

Late Bloomer

När jag var i 20-års åldern träffade jag en man, han var äldre än jag, erfaren, snygg, populär, rik, pilot, spelade piano, dansade tango och läste nu psykologi. Han tog mig med storm, det var som en film, den första tiden i alla fall….

I tio år levde jag i ett förhållande där jag dagligen fick vet hur dålig jag var på att sjunga, när vi träffades var jag precis nyutbildad musikalartist, hade klarat mig igenom nålsögat till Sveriges bästa utbildningar för sång och dans, kunde sjunga alla låtar som fanns av stora divor som Whitney Houston, Celine Dion, Lara Fabian, och ändå lyckades han överbevisa mig om att jag inte var bra nog, att jag sjöng fult, ”..det lät väl lite spänt där på den högsta tonen..”, ”..står du här och skriker..”, ”…ja det låter ju inte som Olivia Newton John direkt…”

Ja så där fortsatte det, kommentarer hela tiden, ständigt övervakad, ständigt kritiserad, till slut slutade jag, slutade med allt. Slutade i det danskompani jag var anställd i, det var ju också alldeles för dåligt tyckte han, och det var ju också något fel med koreografen tyckte han, slutade gå till auditions, slutade till slut att sjunga helt och hållet, rösten dog, tonerna tog slut, glädjen försvann, och lusten var borta. Nu skulle jag jobba med något som han tyckte var bra, nu skulle jag skaffa mig ett riktigt jobb, tjäna pengar och leva det liv som HAN ville. Det låter ju hemskt, och varför lämnade jag inte bara, det är bara det att när det här utspelade sig var jag redan så långt nere och hade förlorat allt och alla runt omkring mig.

Men inom mig fanns en lågmäld liten röst, en inre röst som inte ville tystna. Som den fula lilla ankungen, någonstans inom mig visste jag att jag var något mer än vad han såg. Jag var en svan.

Smärtan som uppstod när kreativiteten förnekades blev så stor, att jag till slut började ta stegen mot att hitta vägen ut. Julia Cameron kallar det för ett ”inre stöd”. En envis och hemlig förvissning om att vi har kommit till världen för att skapa. Den förvissningen dyker upp till och med när det inte tycks finnas något yttre stöd.

Att ”komma ut” som konstnär är en besvärlig och omtumlande process, och för mig innebar det också att samtidigt komma bort från ett förhållande präglat av våld och kontroll. Det har gjort att processen att bli fri, att komma ut som den kreativa själ jag är, har blivit väldigt lång och jag är väl vad man kallar en ”late bloomer”.

Men det är aldrig försent att ”komma ut”, det är aldrig försent att bli den vi egentligen är, det aldrig försent att bli ännu mer av den vi redan är. Jag är så tacksam och lycklig att lyssnade till min inre lilla konstnär, och det har hjälpt mig igenom så många utmaningar och varit min livlina. Skaparkraft är livskraft.

Lager för lager – skalar jag fortfarande av alla fasader, låser upp blockeringar, steg för steg – går jag fortsatt mot min egen livsväg och det jag brinner för, bit för bit – lägger jag mitt eget pussel av vem jag är, ord för ord – skriver jag min egen historia.

Jag tror att vi alla föds med en konstnärlig sida, jag tror att det finns något större än vad vi kan se och förstå – ursprunget till allt. En kraft som skapar igenom oss, och när vi lyssnar till den skaparkraften, till den lusten, då sprider vi det ljuset till alla andra och världen blir en bättre plats. Jag tänker att vi alla kan vara ljusbärare och sättet jag gör det på är bland annat att skapa musik, men det finns så många sätt och alla har sina egna skapande uttryck. Det viktigaste är att vi lyssnar till vår inre lust och börjar skapa vårt liv. Genom kreativa andetag kan vi gå genom livet, andetag för andetag!

Förvandla vardagen till liv

Jag fick en fråga om vad jag menade med rum för själen och vilka tankar som ligger bakom texten, och jag vill börja försöka formulera det här, men insåg att det ligger så himla mycket inbakat i den texten. Så jag tar en liten del av texten, den allra första versen.

”Jag sjunger sånger från mitt hjärtas djup, sjunger ord jag skulle ångra att jag aldrig fick sagt..”

Vi har alla våra olika interessen och uttrycksmedel och för mig är det sången som är mitt främsta, men vad vi än tycker om att göra, vad vi än har för grej som vi väljer att lägga vår tid på, så tror jag att vi genom att ”lägga ner vår själ” i det vi gör kan hitta rum för själen, hitta större glädje i livet och på det sättet hitta en större njutning med livet.

Jag pratade med en vän här om dagen, och vi vände och vred på den här eviga utmaningen med att hinna med ”vardagspusslet”. Det är en utmaning för alla och speciellt om man är en kreativ själ som bara MÅSTE få skapa för att inte vissna, men jag tror att alla har det här behovet i större och mindre grad.

Svaret jag har kommit fram till och som jag tror kan vara ett steg på vägen, är att ”lägga ner din själ” i det du gör, ett intressant uttryck och väldigt klokt egentligen. Det kan vara i stort och smått.

Jag ger några exempel från mig själv; när jag sjunger för mina barn, då sjunger jag inte bara, jag går ”all in” och varje ton sjunger jag det finaste jag kan, med största möjliga inlevelse, fyller varje ton med en innerlighet och uttryck. Jag gör det inte för att få applåder, utan för att jag själv får mest njutning av att sjunga på det sättet, och det spelar ingen roll vad andra tycker om min sång. När jag sitter och ritar med mina barn, går jag in och njuter färg och form och skapar på den där lilla stunden kanske bara ett litet hjärta i regnbågsfärger, men jag njöt att låta färgerna blandas och följa hjärtats form med kritorna. När jag lagar middag, så tar jag en liten skvätt balsamico i köttfärssåsen och en sked med honung och det blir för mig den där lilla droppen av sötma som ger liv och glädje åt min vardag. Med närvaro, njutning, genom att förvandla vardagssysslor till liv istället för plikt. Att njuta bra musik i bilkön, skråla högt, att andas, se himlen, stanna upp och betrakta människor på busshållplatsen, sjung i duschen, städa med en bra bok i öronen, och dansa till konserten om du får lust.

IMG_0130

Det här är bara första steget, och när man är en frustrerad konstnärssjäl som min vän kan det kännas fjuttigt. Ofta är behovet så stort och själen längtar ut att bara storslagna tankar som; jag slutar jobba, jag flyttar till en öde ö, jag måste vinna tio miljoner pressar sig på i vardagens jäktande mellan tider och olika behov. Men det är alldeles för stora och ofta svårt att förverkliga inom en dag, och ofta blir det ett för stort steg och du hamnar bara i limbo. Istället lovar jag att det här är en början, och en magisk väg. Börja skapa liv här och nu, precis där du står, och förvandla vardagen till liv! Prova! Jag lovar att det kommer förändra dig. Lita på mig, även om det känns fjuttigt nu, så kommer det hjälpa. Sen kommer nästa steg, men det här är grunden till allt. Ett litet steg i taget, en liten droppe där, en liten smula där, så kommer du långsamt fyllas på av livskraft och börja leva livet nu!

cd cover 2

 

Enjoy the ride

Vilken vecka det har varit!! Känns så härligt att sitta här och skriva på min blogg och titta tillbaka på veckan som har varit! Karusellen snurrar fort nu och det är bara att njuta turen. Enjoy the ride!

img_1737

Nu närmar sig inspelningen av musikvideon och det ska bli så himla spännande!! Idag har jag och Hannah planerat och spånat på idéer till koreografi. Ja, det ska bli dans i video och jag tror det kommer bli helt fantastiskt! Jag har ett fantastiskt team omkring den här produktionen och alla är super positiva och kreativa. Jonas Holmqvist från FilmVision står för produktionen och Hannah Frylertz står för koreografi. Nu ska jag bara hitta bra kläder också. Det får bli den här kommande veckans projekt.

I den här fantastiska lokalen ska vi spela in min musikvideo och det ska bli så spännande och roligt att förverkliga min önskan om att spela in en musikvideo till låten Rum för själen. Kolla in det här vackra taket!!

RELEASEEEEEEE!!! 02.02.2018 händer det!! Då släpps min debutsingel Rum för själen! Och det ska så klart firas!!  Vi ska fira med en spelning på Restaurang La Uva i Norrköping. Det kommer bli jättebra och känns helt rätt. La Uva har precis den där hemtrevliga stämningen som jag vill skapa, och man kan välja om man vill äta eller bara hänga i baren. God mat och dryck och världens godaste Gin & Tonic. Varje drink är som ett litet konstverk! Det kommer bli en toppen kväll och ett perfekt sätt att fira min första release och markera den här dagen som på ett sätt blir ett helt nytt kapitel.

img_1673

La Uva’s ägare Fernando är helt suverän och stöttar kulturen på så många sätt. Nu hjälper han oss med att ordna release den 2/2!

Alla är välkomna! Klockan 21.00 börjar vi spela.

img_1669

Och vilken helg det har varit!! Jag jobbade hela lördagen, först med en stor konsert tillsammans med Norrköpings symfoni orkester och El Sistema-elever tillsammans på scenen, Sida vid Sida, inne på Konserthuset Louis De Geer. Så otroligt maffig känsla att stå där inne på scenen med så vacker och pampig musik. Kolla in filmen!

Jag blev så rörd och stolt när jag stod där med alla barnen framför mig som sjöng av hjärtans lust. De flesta hade sina familjer i publiken och många har aldrig varit inne i konserthuset. Det kändes extra bra att få sprida den här musikupplevelsen och att se barnens stolta blickar när de stod där tillsammans med symfoniorkestern.

Sen fortsatte helgen med jobb på Livekarusellen där jag ska vara coach och jury för 6 band som jag ska följa under våren och ge dem tips på hur det kan utveckla sig. Alla var jätteduktiga igår på sin första spelning och klarade det jätte bra trots nervositeten. Känns jättekul att få vara med i deras process och jag hoppas att de kan få nytta av min feedback.

Nu kommer en ny vecka med stormfart och söndagen har bestått av planering och lite vila. Har suttit en stund på Espresso House och planerat allt jag vill hinna med. Lite smått panikslagen och liiite sliten. Men det ska nog gå! Börjar känna en förkylning som irriterar i halsen…. Får inte bli sjuk nu!

Orden: Allt kommer bli bra, upprepar jag för mig själv och försöker andas lugnt. Allt som händer nu är ju också så otroligt roligt, så det är viktigt att njuta det också.

På fredag åker jag till Stockholm och deltar i El Sistema Academy, en kurs för alla som jobbar med El Sistema, och det ska också bli väldigt inspirerande och fantastiskt kul att träffa Ron Davis Alvares igen. Vi möttes första gången på Grönland när jag bodde och jobbade där, och det var otroligt inspirerande att få följa honom och lära mig av hur han jobbar. Så otroligt musikalisk, och vilken energi och entusiasm han delar med sig.

Lyssna till din innersta röst

Lyssna till sången Min innersta röst på youtube

Ibland känns allt helt meningslöst och vi vet inte vart vi är på väg nånstans. Vi springer runt och stressar i vardagen och livet bara rinner förbi. Vart tar tiden vägen, vad ska vi göra för att hitta rätt i detta virrvarr av måsten och möjligheter?

Inom oss har vi en liten röst, vår innersta röst, kanske viskar hon, kanske vrålar hon på oss:), och om vi stannar upp och lyssnar riktigt noga så kan vi höra henne! Som Steven Spielberg säger; Dreams don’t shout, your dreams whisper to you! Så stanna upp och lyssna noga!

Jag har precis varit med om en sån stark upplevelse; tappade bort mig själv och stod där rådvill och förvirrad, och ännu en gång fick jag börja lyssna, den ena ledtråden efter den andra, började med att laga lite god mat, bjuda hem goda vänner, lyssna på musik jag älskar, och helt plötsligt, bara ett dygn senare hade jag fått plats på en sångskrivarkurs med den fantastiska Eva Hillered, Annika Fehling och Tom Kimmel! En dröm jag burit på i flera år har gått i uppfyllelse, och mot alla odds blev en plats ledig precis som jag oväntat precis hade fått en extra summa pengar!! Ett dygn innan hade jag sagt att det var HELT omöjligt!! Men med hjälp av min innersta röst blev jag förd till att se möjligheten och vara på rätt ställe på rätt tid!

Börja med små saker, det som gör dig glad, lägg märke till vad det är som faktiskt får DIG att bli glad, vad som känns lätt för dig, det som får dig att rysa, en liten svag vibration, det är ledtråden. Som den röda tråden i ditt liv, ta fatt i änden och börja nysta, följ den tråden! Den vill leda dig till dina drömmar och det som ger dig lycka i livet!

Stå inte i vägen för dig själv

The artist’s way låter så vackert på engelska,  ”artist” = konstnär på svenska. Vi är alla konstnärer på något sätt, mer eller mindre, och kreativitet är en kraft som flödar genom oss alla. Det vi måste lära oss är att tillåta den flöda och kanalisera kraften på ett givande sätt. För mig handlar det just nu mycket om att inte stå i vägen för min kreativitet och istället låta den kreativa kraften flöda igenom mig. Julia Camerons bok, The artist way, beskriver metoder för att vi istället ska låta vår kreativa kraft få utlopp och skapa något konkret så att vi blir hela och lyckliga individer. Att få bort blockeringar och motståndet inom oss.

Det absurda är att upptäcka hur många saker vi gör som INTE gör oss glada, och hur ofta vi själva väljer det, när vi istället kunde göra det vi tycker är allra mest roligt! Det finns ju saker vi inte kan ändra på, visst, men alla andra små ögonblick under dagen, då kan vi välja! Det kan vara allt från vilken musik du vill lyssna på i bilen, EGENTLIGEN,… till vart du vill resa på semester.,, EGENTLIGEN?! Vi skjuter upp så många saker och vi tar så mycket hänsyn till andra att vi tillslut går vilse och får svårt att hitta tillbaka till vårt eget liv! Så idag ska jag gå och dansa amerikansk contemporary dans, ISTÄLLET för all fitness jag försökte tvinga mig själv till, men som inte var jag, och sen ska jag gå och lyssna på jazz,  Klubb Boogaloo på Café Broadway . Underbart! 🎶

Ta mer plats i mitt eget liv

Idag började jag dagen med att göra yoga som det allra första när jag klev ur sängen! Det här är första dagen på mitt nya liv! Ett nytt kapitel har börjat och jag ska ta ett steg i taget mot mer balans i mitt liv! Gjorde solhälsningen några gånger och bara det var jätte jobbigt men otroligt skönt för kroppen! Oj så stel jag är!!! Och andningen hjälpte mig faktiskt och jag kände mig mer pigg och fylld av energi! En fantastiskt fin bok av Rachel Brathen som heter Yoga Girl har inspirerat mig!


Nästa steg är att börja dagen med varmt citronvatten! Jag som oftast häller i mig massor av kaffe på morgonen.., inte för att det smakar särskilt gott, men bara i ren desperation för att jag är så trött. Nu prövar jag något nytt och det här skulle vara bra för matsmältningen också! Nyttigt nyttigt!:) Lite surt, men faktiskt en mycket bättre känsla än kaffe;)


Sen Morgonsidorna, brain-drain som Julia Cameron kallar det. Nu börjar jag igen, och låter all oro och stressiga tankar komma ner på papret och allt det som jag egentligen vill fylla mitt liv med kommer också krypandes fram tillslut och nu kan jag inte gömma eller glömma mina drömmar! De står där svarta streck på vita papper…  kallar på mig, ropar på mig, lockar mig! I början var det svårt ibland att skriva morgonsidor men nu har jag lärt mig att lita på metoden och bara skriva. Jag behöver inte vara duktig, behöver inte vara strukturerad, kan bara vräka ut allt huller om buller och lita på att det blir bra ändå! Nu får vi se hur det går! Jag skriver här och erkänner att jag har inte gjort det på länge och det här är mitt försök på att komma tillbaka till mig själv igen! Jag har varit långt borta från det liv jag egentligen ville leva och nu är det tid för mig att ta plats och fylla i mitt eget liv. Det ska inte vara en hemlighet att jag har varit ett mycket mörkt ställe, utbränd, utkörd, överkörd, eller vad man ska kalla det! Och orsakerna har varit många och om jag ska lägga skulden på det ena eller det andra det får visa sig och det spelar kanske inte så stor roll heller. Alla som har varit där i landet ingenstans, vet vad jag pratar om ändå, och vägen tillbaka är lika slingrig och knölig ändå och det här är en möjlighet att få följa med på resan. Kanske hjälper det någon annan vilsen själ där ute i etern någonstans! 🙏🏼 Så det här att skriva här på bloggen är ännu ett av de små nya steg som jag också kommer göra för att läka, växa, söka, och hitta fram och skapa mer plats till mig själv i mitt eget liv!

Du är välkommen att följa med! ❤