Allt som skett har lett mig hit

Jag läste nånstans att här i januari avslutade en sju års period, något med stjärnor och planeter, och att vi nu skulle ge oss ut på en ny resa, en ny etapp. De tidigare sju åren hade  handlat mycket om att rensa ut, hitta oss själva, leva ännu mera sant! Och det stämmer väldigt bra för mig. För precis sju år sen bestämde jag mig för att skilja mig, tillslut hade jag kraften och när beslutet välte upp i mig fanns ingen tvekan och ingen väg tillbaka. Insikten kom med stora bokstäver och med en sån kraft att jag hulkade av gråt i en snödriva.

Sofi EK

Foto: Ronny Sjöström

Jag hade levt i förnekelse, normaliserat ett förhållande med våld, blivit förintad som person, hotad till lydnad, skrämd på livet och utplånat hela mitt livsutrymme. Men insikten kom som en blixt från klar himmel och jag beslutade att lämna i ren överlevnad.  Precis när jag beslutade att lämna honom fanns inga klara tankar, bara en enda mening, ”Stannar jag så dör jag!” Det var en urkraft, en överlevnadskraft som drev mig framåt och gav mig styrkan att gå till handling. Just då var jag inte ens medveten om att jag var ett våldsoffer, just då blundade jag för vetskapen om vilket liv jag hade levt, och drevs bara av en stark oundviklig vilja att komma så långt bort från honom som möjligt.

Det kanske kan verka konstigt och märkligt, men jag förstår nu, att hade jag öppnat ögonen för vem han var och vad som väntade mig, så hade jag ALDRIG vågat lämna. Förnekelse gav mig mod! Förnekelse gjorde det möjligt för mig att tänka klart, räkna ut flyktvägar, lägga en strategi, behålla kraften som skulle komma att behövas. Och den kraften har verkligen behövts! ”Jag trodde jag var fri när jag lämna dig….” är början på min nästa låt, och det trodde jag verkligen, jag hade räddat mig själv och mina barn, vi hade överlevt, och vi skulle bara ta oss så långt bort som möjligt från denna människa. Vi flydde! Men sanningen är att då började en period på flera år av förföljelse, trakasserier, hot mot mina barn, riskerna om att förlora mina barn blev ju ännu större, så den typen av våld, det latenta, det ekonomiska, det psykiska, försummelsen av barnen, det eskalerade efter att jag lämnade honom, det blev ännu farligare, och det är inte slut ännu…

Jag lever fortfarande under hot, men jag kan ändå se att de senaste sju åren har varit en process av att resa mig upp, hitta mig själv, och nu står jag här; inför en ny sju-års period. Inför den här perioden står jag ännu mera sann, ännu mera fri, jag behöver rita nya kartor, jag behöver en ny kompass, istället en kompass som styrs av glädje och lust. Nu kan jag äntligen börja se att alla erfarenheter, allt jag har upplevt ändå kan bidra till något bra i mitt liv, ”…allt som skett har lett mig hit…” (Lisa Ekdal). Nu kan jag stötta andra som vill bli mer fria och leva sant, jag kan dela min resa, mina erfarenheter och kanske kan det ge ett hopp om att frigörelse är möjligt, även om det tar tid och kan kännas hopplöst när man står mitt i det. FRI TILL SLUT.

https://www.instagram.com/sofi_ek_/

https://www.facebook.com/sofiekmusic/

https://www.sofiek.com

 

 

En reaktion på ”Allt som skett har lett mig hit

  1. ❤️🎶💃Varje dag kommer att leda dig på nya spännade vägar bara du vågar tro på din egen kraft och ta hjälp av oss som finns bredvid dig kramar Mamma

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s